Tabubelagt ämne del 2…

Hejsan svejsan på er!

Här är det inte mycket som händer just nu, tycker all min ork och energi går åt till att vara sjuk, himla frustrerande och jobbigt!

Det är så mycket att hålla reda på så det bara snurrar i skallen, ids knappt varken sticka el virka, inspirationen är puts väck!

Fast jag bara har finheter på stickorna, så himla trist!!!

I måndags skulle jag träffa psykologen på Smärtenheten, men hon avbokade pga sjukdom, var på väg till bussen när smset plingade till, så det var bara att kliva innanför dörren igen och se glad ut…tror ni att jag blev glad el???:/

Och nu lär det tydligen dröja innan jag får en ny tid pga dåligt med tider, vilket innebär att bedömningssamtalet på Smärtenheten kommer dröja.

Samtalet då vi ska sitta ner och diskutera vidare om vad som ska ske framöver mm.

Men, men, från det ena till det andra, i dag var jag till Urologen…

Jag har bestämt mig nu för att jag måste prata om det här, det är så viktigt att detta tabubelagda ämne inte ska vara tabubelagt längre.

Kan jag hjälpa någon som är i samma sits som jag, någon som går igenom det jag gör och har gjort så är jag nöjd.

Och för min egen del behöver jag få ur mig skiten, jag kan inte vara tyst längre och skämmas över något som jag inte ska behöva skämmas över. Vi är så många som har gjort dessa steloperationer i ryggen och det är både män och kvinnor som drabbas av detta.

Åh, vilken vånda och stress jag har haft inför detta besök, hur är undersökningen, kommer det göra ont, tänk om allt är normalt, vad är det då för fel???

Jag har blivit så nojig och uppstressad ju äldre jag blivit när det gäller läkarbesök mm, går igång och målar F-n på väggen långt innan det är dags, sen när dagen kommer är jag helt slut.

Tyvärr var det inget glädjande besked jag fick, så just nu känns det ganska tomt, vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det hela.

När man drabbas av det ena efter det andra så blir känslan att man ibland funderar på om man bara inbillar sig el om man är en hypokondriker el något åt det hållet.

Samtidigt som det är skönt att få det bekräftat så vill man inte ha mer problem el sjukdomar än man redan har, så allt är så tudelat.

Det är så att min urinblåsa funkar inte längre som den ska, nervsystemet är skadat, så den reagerar inte när den är full och behöver tömmas. Detta beror på att jag har ett skadat nervsystem pga steloperationerna som jag har gjort.

Jag känner aldrig när jag behöver gå på toaletten, blir aldrig kissnödig. Jag kan ibland känna att det trycker i magen, mer som en svidande smärta.

Jag sökte för att jag läckte och inte känner mig kissnödig längre på vårdcentralen.

Där gjordes det undersökningar och jag fick fylla i listor, föra tabeller ang hur mycket jag drack, gick på toaletten mm.

Fick även tid hos sjukgymnast för att få hjälp med knipövningar.

Sedan jag började hos sjukgymnasten på vårdcentralen har jag haft ”kisseklocka”, larm på mobilen så att jag går på toaletten med jämna mellanrum.

Det går inte att göra något åt detta med urinblåsan och så länge jag kan tömma mig själv är det bra, gahh, man får vara glad för det lilla, skämt å sido!:/

Inkontinensen kommer utav att jag inte tömmer urinblåsan och det, ansträngningsinkontinensen, kan jag få hjälp med.

Har ju som sagt vad haft kontakt med sjukgymnast pga av mina problem, så jag har redan börjat träna knipövningar, det är några månader sedan jag började med det, nu har det väl inte hjälpt mig så mycket men sedan jag började hos sjukgymnasten har jag blivit lugnare och kan hantera det hela mycket bättre.

Det som är det som gör mig mest ledsen och irriterad är att varför får man inte denna information när man har dessa problem med ryggen och har genomgått dessa operationer som jag har gjort????

Har ju fått det förklarat nu att 9 av 10 som gör en så pass stor operation som jag har gjort får problem, ska det vara så svårt att informera om detta???

Tänk vad mycket oro och funderingar omkring detta jag hade fått slippa om jag visste detta redan efter ryggoperationerna.

Jag har skämts, tyckt att jag har varit skitig, äcklig, luktat illa, jag har inte ens berättat det för min sambo.:(

Jag har burit allt detta inom mig och mina toalettbesök har varit så jobbiga, både fysiskt och psykiskt, har i princip ”krystat/ fött barn” varje gång jag varit på toaletten som min sjukgymnast liknade det vid, allt för att jag velat bli klar snabbt och för att tömma mig så mycket så jag inte skulle läcka så fort jag reste mig från toaletten.

Jag har inte velat gå på toaletten mer än hemma där jag känner mig trygg och alltid haft extra underkläder och skydd med mig.

Idag fick jag alltså komma till Urologen och göra en undersökning som heter Cystometri.

Undersökningen gick enkelt förklarat till så att hon fyllde min urinblåsa med ljummet vatten, och under tiden mättes trycket i blåsan, när hon hade fyllt med 8 dl vatten så slutade hon, för det kom ingen reaktion alls. Kunde inte ens kissa ut det, var tvärstopp!:(

Nu skickas det ett remissvar till min läkare på Vårdcentralen och i den skulle hon skriva att hon rekommender en remiss till Kvinnokliniken för ev operation som kan lindra min ansträngningsinkontinens.

Nervstörningen/skadan går inte att göra något åt, min urinblåsa är ”död”, kaputt, paj, oduglig, men nu vet jag ju det, så nu blir nästa steg att vänja sig med tanken, att det kommer vara så här. Och hoppas på att min läkare på vårdcentralen skickar mig vidare till Kvinnokliniken.

Mitt i alltihopa är jag så glad att jag kan känna glädje över små saker i vardagen och allt det fina jag har omkring mig…

Bland annat dessa två killar och skogen och naturen alldeles utanför dörren...

Hur eländigt allt än är så känns det alltid lite lättare efter en promenad med B&B, så än ger jag mig inte, även om det är för jäkligt emellanåt.

Säger som min mormor alltid sa ”ont krut förgås inte så lätt”, fast just nu behöver jag nog lite tid för eftertanke och att få vara ledsen och besviken, det har blivit alldeles för mycket av det onda nu... 🖤🖤🖤🖤🖤

Annonser

8 comments on “Tabubelagt ämne del 2…

  1. Jennie skriver:

    ❤❤❤

  2. Laila skriver:

    All kärlek och varma tankar till dig ❤❤❤

  3. Eva-Lena (Freja61) skriver:

    Fy så jobbigt. Värst är väl att inte kunna prata om det. Känns så pinsamt.
    Bra du berättar. Jag tror fler törs berätta då. Har själv problem med tvåan. Att inte hinna, äter aldrig innan jag ska iväg nånstans, äta ute mm. Idag berättar jag men för 30 år sen var det fruktansvärt pinsamt. Hoppas du verkligen får lite ordning. Varmaste kramar.

  4. September skriver:

    Lider med dig och hoppas du får hjälp, och det snabbt. Varm kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s