Valborg…

Gokväll!

Här firar jag Valborg med ostbågar, sjalstickning och Unge Kommissarie Morse…

Precis lagom sysselsättning för denna hära!

Trevlig helg! 💛💛💛💛

Annonser

Trädgårdshjälp…

När jag var hos arbetsterapeuten diskuterade vi hur min vardag och mitt liv ser ut.

Vad jag kan behöva för hjälpmedel osv för att underlätta och göra det lättare för mig och ryggen.

Detta är verkligen ett kapitel jag gärna hade varit utan, har ju klarat mig utan hjälpmedel under en lång tid.

Vissa saker ska jag få hjälp av med arbetsterapeuten i Kommunen och några får jag fixa själv.

Att pyssla i trädgården är ju en stor del av min tid, så där fick jag tips om bla att ha en pall med handtag som jag kan hålla i när jag ska resa mig.

”Det behövs inte” svarade jag, har ju klarat mig utan, så det så!:/

Men där fick jag tji, att sätta sig på knä el halvligga fungerar bra, men att ta sig upp blev en annan femma, herregud, vilken skillnad mot i fjol, inte kul alls!:(

Fick även tips av min kära vän K, att en liten Multisax är toppen, så slipper man klippa med sekatör, vilket sliter så på händerna.

Och i lördags var sambon en sväng till stan, dessa kom han hem med, två finfina presenter…

Jag har inte provat saxen än, men pallen testades i går och den funkade kanonbra, både skönt att sitta med knäna på och att ta sig upp, belastade inte ryggen för fem öre, så himla bra!:)

Lycka, känns som att det kan bli bra det här, bara jag håller mig till rimliga stunder med hjälp av äggklockan och mina hjälpmedel!

Måste ju även visa mitt finfina förkläde som är nytt för i år, om jag redan har gjort det, så får ni se det en gång till...;)

Toppen när man inte vill byta till trädgårdskläder, så nöjd med detta! 💚💚💚💚

Morgonrundan…

Godmorgon!

Äntligen är mina trädgårdsrundor igång, morgon och kväll, så himla mysigt!

Att se hur allt växer och mår är något jag verkligen längtat efter…

Pionerna är först ut och Kirgislöken likaså, ska bli intressant att se hur jag har fått till det med färgkombon i år!;)

Magnolia är full av dessa fina och ludna knoppar…

Alla dessa nya lökar som jag planterade i höstas har börjat fylla rabatterna…

Det mesta av det nya i perennväg som jag köpte förra året ser ut att komma, några är jag lite osäker på vad de är för ngt, men det visar sig nog snart!;)

Nu ska jag vila en stund, ska lägga upp maskor till det stickade linnet jag har börjat på, gjorde det redan i går kväll, men det blev inte alls bra, så gör om, gör rätt...

Ha en fin start på veckan! 💚💚💚💚

Det här med att vara en lösstickare och virkare…

Goddagens!

Även om inspirationen lyser med sin frånvaro vill jag ha ngt kul att göra, ett egoprojekt som jag kan ta fram när andan faller på.

Hade ett litet egoprojekt som låg och väntade på sin tur, ett virkat linne i Tynn Line från Sandnes, även mönstret är därifrån...

Glad i hågen började jag virka häromdagen, dock märkte jag snabbt att det blev alldeles för löst och himla stort!:(

Virkade med virknål nr 2, så den kunde jag ju inte gå ner lägre på, så då repade jag upp och tog en mindre stl.

Gick inte inte så bra det heller, hmm, det blev alldeles för glest och måttet enligt mönstret skulle vara 100 cm, mitt mått blev 122 cm.:/

Det är så himla trist det här med att sticka och virka löst, just när det gäller tunnare garner, då finns det inte så mycket mer att göra något åt det hela, förutom att minska storleken, men virknålen finns inte i mindre storlekar.

Det finns ju de här allra tunnaste, men det är inget alternativ för mig och de finns inte i de ergonomiska virknålarna.

Just i detta garn har jag svårare att tighta till, hålla när jag virkar, när jag stickar funkar det bättre.

Den smala v-sjalen blev inte alls löst stickad, så nu tänker jag mig att jag ska sticka detta linne i stället

Om inte det blir bra ska jag testa denna topp…

Så nu har jag två chanser på att lyckas med att få en fin sommartopp i Tynn Line, önska mig lycka till! 💗

Fredag…

Godmorgon!

Jag har fortfarande inte landat efter beskedet hos Urologen, tycker att det mesta går mig emot och har svårt att koppla av.

Men nu kan man äntligen njuta av det fina vädret och vara ute i trädgården, bara det är ju härligt!

Tyvärr blir det inte mycket pyssel där heller, ryggen och benet säger ifrån på direkten. Helt otroligt att jag har blivit så pass mycket sämre sen förra året, som natt och dag!:(

Men nu måste jag förlika mig i detta och göra det bästa utav det hela.

Fick tips från arbetsterapeuten att jag ska klocka all tid när jag pysslar med något, sätta larmet /äggklockan på en viss tid och vila el bara gå runt lite för att sedan fortsätta.

Jag har blivit värsta Skalman, ha, ha, tur att jag kan skratta åt eländet ibland!;)

I går började jag pyssla med dessa…

De gula är frosttåliga, ska klara många minusgrader, så då behöver jag inte tänka på det om det blir nattfrost framöver. Spännande att se om det stämmer, första gången jag har dessa!

De mörka ska vara på altanen och där är de mer skyddade mot frosten om det blir minusgrader…

Det blev lite vila, ljudbok och virkning mellan varven…

Lyssnar på ”Begrav dina döda” av Louise Penny, så himla bra, älskar den serien, karaktärerna, miljön och hennes historier!

I dag startade dagen med detta...

En morgonpromenad vid Nyhammarsdammen, helt underbart med sol och fågelkvitter och Bosse och Benny skulle absolut kolla läget på udden…

Är inte riktigt på det klara vad det är som lockar och drar på den, men speciellt Bosse vill dit!;)

Önskar er alla en trevlig fredag! 💚💚💚💚💚

Redo att sätta fart…

Hej!

Jag har pysslat med lite trädgårdspyssel, plantering av Dahliorna, så de är förberedda när det är dags att komma ut i trädgården.

Det fina vädret som vi har haft de senaste dagarna gjorde att jag kunde stå utomhus och plantera…

Det verkar som att knölarna jag övervintrat är helt ok, håller tummarna att de sätter igång!

Det blev en hel del krukor, tänk när alla dessa finheter kommer att blomma…

Herregud, vad jag längtar tills dess! 💚💚💚💚💚

I går blev det första måltiden på altanen för i år…

Härligt, som vi har längtat!

Tabubelagt ämne del 2…

Hejsan svejsan på er!

Här är det inte mycket som händer just nu, tycker all min ork och energi går åt till att vara sjuk, himla frustrerande och jobbigt!

Det är så mycket att hålla reda på så det bara snurrar i skallen, ids knappt varken sticka el virka, inspirationen är puts väck!

Fast jag bara har finheter på stickorna, så himla trist!!!

I måndags skulle jag träffa psykologen på Smärtenheten, men hon avbokade pga sjukdom, var på väg till bussen när smset plingade till, så det var bara att kliva innanför dörren igen och se glad ut…tror ni att jag blev glad el???:/

Och nu lär det tydligen dröja innan jag får en ny tid pga dåligt med tider, vilket innebär att bedömningssamtalet på Smärtenheten kommer dröja.

Samtalet då vi ska sitta ner och diskutera vidare om vad som ska ske framöver mm.

Men, men, från det ena till det andra, i dag var jag till Urologen…

Jag har bestämt mig nu för att jag måste prata om det här, det är så viktigt att detta tabubelagda ämne inte ska vara tabubelagt längre.

Kan jag hjälpa någon som är i samma sits som jag, någon som går igenom det jag gör och har gjort så är jag nöjd.

Och för min egen del behöver jag få ur mig skiten, jag kan inte vara tyst längre och skämmas över något som jag inte ska behöva skämmas över. Vi är så många som har gjort dessa steloperationer i ryggen och det är både män och kvinnor som drabbas av detta.

Åh, vilken vånda och stress jag har haft inför detta besök, hur är undersökningen, kommer det göra ont, tänk om allt är normalt, vad är det då för fel???

Jag har blivit så nojig och uppstressad ju äldre jag blivit när det gäller läkarbesök mm, går igång och målar F-n på väggen långt innan det är dags, sen när dagen kommer är jag helt slut.

Tyvärr var det inget glädjande besked jag fick, så just nu känns det ganska tomt, vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det hela.

När man drabbas av det ena efter det andra så blir känslan att man ibland funderar på om man bara inbillar sig el om man är en hypokondriker el något åt det hållet.

Samtidigt som det är skönt att få det bekräftat så vill man inte ha mer problem el sjukdomar än man redan har, så allt är så tudelat.

Det är så att min urinblåsa funkar inte längre som den ska, nervsystemet är skadat, så den reagerar inte när den är full och behöver tömmas. Detta beror på att jag har ett skadat nervsystem pga steloperationerna som jag har gjort.

Jag känner aldrig när jag behöver gå på toaletten, blir aldrig kissnödig. Jag kan ibland känna att det trycker i magen, mer som en svidande smärta.

Jag sökte för att jag läckte och inte känner mig kissnödig längre på vårdcentralen.

Där gjordes det undersökningar och jag fick fylla i listor, föra tabeller ang hur mycket jag drack, gick på toaletten mm.

Fick även tid hos sjukgymnast för att få hjälp med knipövningar.

Sedan jag började hos sjukgymnasten på vårdcentralen har jag haft ”kisseklocka”, larm på mobilen så att jag går på toaletten med jämna mellanrum.

Det går inte att göra något åt detta med urinblåsan och så länge jag kan tömma mig själv är det bra, gahh, man får vara glad för det lilla, skämt å sido!:/

Inkontinensen kommer utav att jag inte tömmer urinblåsan och det, ansträngningsinkontinensen, kan jag få hjälp med.

Har ju som sagt vad haft kontakt med sjukgymnast pga av mina problem, så jag har redan börjat träna knipövningar, det är några månader sedan jag började med det, nu har det väl inte hjälpt mig så mycket men sedan jag började hos sjukgymnasten har jag blivit lugnare och kan hantera det hela mycket bättre.

Det som är det som gör mig mest ledsen och irriterad är att varför får man inte denna information när man har dessa problem med ryggen och har genomgått dessa operationer som jag har gjort????

Har ju fått det förklarat nu att 9 av 10 som gör en så pass stor operation som jag har gjort får problem, ska det vara så svårt att informera om detta???

Tänk vad mycket oro och funderingar omkring detta jag hade fått slippa om jag visste detta redan efter ryggoperationerna.

Jag har skämts, tyckt att jag har varit skitig, äcklig, luktat illa, jag har inte ens berättat det för min sambo.:(

Jag har burit allt detta inom mig och mina toalettbesök har varit så jobbiga, både fysiskt och psykiskt, har i princip ”krystat/ fött barn” varje gång jag varit på toaletten som min sjukgymnast liknade det vid, allt för att jag velat bli klar snabbt och för att tömma mig så mycket så jag inte skulle läcka så fort jag reste mig från toaletten.

Jag har inte velat gå på toaletten mer än hemma där jag känner mig trygg och alltid haft extra underkläder och skydd med mig.

Idag fick jag alltså komma till Urologen och göra en undersökning som heter Cystometri.

Undersökningen gick enkelt förklarat till så att hon fyllde min urinblåsa med ljummet vatten, och under tiden mättes trycket i blåsan, när hon hade fyllt med 8 dl vatten så slutade hon, för det kom ingen reaktion alls. Kunde inte ens kissa ut det, var tvärstopp!:(

Nu skickas det ett remissvar till min läkare på Vårdcentralen och i den skulle hon skriva att hon rekommender en remiss till Kvinnokliniken för ev operation som kan lindra min ansträngningsinkontinens.

Nervstörningen/skadan går inte att göra något åt, min urinblåsa är ”död”, kaputt, paj, oduglig, men nu vet jag ju det, så nu blir nästa steg att vänja sig med tanken, att det kommer vara så här. Och hoppas på att min läkare på vårdcentralen skickar mig vidare till Kvinnokliniken.

Mitt i alltihopa är jag så glad att jag kan känna glädje över små saker i vardagen och allt det fina jag har omkring mig…

Bland annat dessa två killar och skogen och naturen alldeles utanför dörren...

Hur eländigt allt än är så känns det alltid lite lättare efter en promenad med B&B, så än ger jag mig inte, även om det är för jäkligt emellanåt.

Säger som min mormor alltid sa ”ont krut förgås inte så lätt”, fast just nu behöver jag nog lite tid för eftertanke och att få vara ledsen och besviken, det har blivit alldeles för mycket av det onda nu... 🖤🖤🖤🖤🖤